Umeå kommun

Umeå kommun är med sina 120 000+ invånare (2017) Norrlands mest välbefolkade kommun, och har så varit ända sedan det tidiga 1990-talet. Ända sedan 1976 är Umeå också Norrlands snabbast växande kommun, något som bland annat beror på att vi hittar både Umeå Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet här. Umeå är en utpräglad inflyttningskommun, där ungefär två tredjedelar av befolkningen är född utanför kommunen. Att Umeå är ett sådant viktigt utbildningscentrum har också lett till att genomsnittsåldern i kommunen är lägre än riksgenomsnittet.

Umeå kommun ligger ute vid Östersjökusten, och sträcker sig över både den sydöstra delen av landskapet Västerbotten och en liten bit av nordöstra Ångermanland. Från nordväst kommer Ume älv rinnandes för att tömma sig i havet.

Det finns 24 tätorter inom Umeå kommun, varav dessa är de tio största:

Tätort Befolkning (år 2015) Landareal (hektar)
Umeå 83 249 3 220
Holmsund 5 962 752
Sävar 2 968 326
Hörnefors 2 514 235
Röbäck 2 460 252
Obbola 2 173 229
Ersmark 1 650 149
Täfteå 1 305 145
Tomtebo 741 38
Innertavle 576 72

Tätorten Umeå

Tätorten Umeå ligger vid Umeälven, cirka en och en halv mil från Bottniska vikens kust. Det är Norrlands största tätort räknat till befolkningsmängd och staden marknadsför sig ibland som ”Norrlands huvudstad” – en titel som dock även Sundsvall brukar försöka hävda. Efter en stor stadsbrand planterades mängder av björkar i staden för att göra den mer brandsäker och detta gav upphov till smeknamnet Björkarnas stad.

Som nämnts ovan är Umeå en utbildningsstad med två olika universitet som sätter sin prägel på staden. Sedan 1980-talet har Umeå också profilerat sig som ett kulturcentrum vars lockelser bland annat inkluderar många olika musik- och kulturfestivaler samt den berömda Norrlandsoperan.

Staden Umeå har sina rötter i bosättningar som växte fram kring Backens kyrka på 1300-talet. Denna kyrka låg ungefär en halvmil uppströms från Umeås nuvarande centrum. På den här tiden gick det fortfarande att segla hela vägen upp till Backen, och där installerades både hamn och marknadsplats. I början av 1600-talet hade landhöjningen minskat framkomligheten på älven så markant att samhällets centrum flyttades nedström i samband med att Umeå erhöll sina stadsprivilegier. Sedan dess har ytterligare hamnar behövt inrättas längs älven för att kompensera för den fortsatta landhöjningen, men man har inte flyttat stadskärnan.